Damtadam...Idag var första dagen då vi var lediga och faktiskt hade tid (och energi) till att helt fritt och på egen hand åka skidor. Gött var det. Men efter bara ett par åk vart vi hungriga och landade på restaurangen med stort M.
Åhh va nyttig och härlig man är ibland.
Efteråt va vi ute och trixade lite i backarna igen och det var så härligt att bara få glida runt lite. Fast jag saknar utbildningen det gör jag, den va grym!
Mycket imponerande instruktör som kan
allt om snö och skidåkning. Har åkt skidor på massor av berg och i alla världsdelar. Haft galet många elever som inte kan tänka sig någon annan än honom. Ja det är ju inte utan att det blir tomt när man susar ner för backen utan ett proffs att följa.
- Sa jag att jag är sjukt imponerad?
Kvällen innebar gemensam aktivitet för alla skidlärare och infofolk. Vi hade pepparkakshustävling. Vårat lag gick ut starkt med mycket kreativitet och idéstrutande utan hejd. Vi kämpade med det vi hade och rätt snyggt vart det.
Men ärligt talat... vi kan inte ha haft samma sorts pepparkakor som de andra och inte samma limklägg heller.
Hållbarheten? Hallå, hur i hela friden fick de prylarna att hålla?
Vi byggde ett rangligt annex som inte såg ut att klara färden fram till dommarborde. De första staplande stegen gick bra för vår modiga lagmedlem, och hela färden gick smärtfritt, men med en halvmeter kvar gav väggen vika och resultatet vart...
Ja, smuligt skulle man väl kunna säga. Trevlig kväll det där i alla fall, pepparkakor och glada skidlärare. Jaja allt kan ju inte gå som man vill.
Bunkern, lika kul som alltid.